Inför utställingen

Det blev en hel del text kan jag säga, tog ut tio inlägg. Jag börjar bli nervös inför urställningen. Jag har inte så mycket kvar att skriva till min presentation, text, text.....




Vad ska jag med kartan till????? vet inte, varför gjorde jag den?

Fotostudion

Idag har jag laborerat med min skissmodell. Jag vill få fram känslan av mörker, det kusliga, det som krämmer mig med trånga utrymmen, och rädslan av att inte komma ut igen. Man kan titta in. Här vill jag testa hur skuggor, bakgrunder, och färger visar på fler dimensioner till känslan.

Stjärnan lyser upp lite, för dem som blev kvar där på något vis

Slutreflektion

Det offentliga rummet som läromedel LBD 320

Jag började med att beskriva Kungstorget, och dess omgivning i form av en analys, med korta meningar och stödord under två dagar. Det allra första besöket gav mig inte mycket till känsla. När jag kom hem efter det andra besöket( två dagar) började jag anteckna, tog med stödord, och började bygga på upplägget, en tid av förvirring, och åter igen tänka till. Hur och vad skall jag göra? Jag visste hela tiden att jag skulle bygga min skissmodell av pappkartong.


I denna kurs, om "det offentliga rummet som läromedel" har jag tänkt mycket på människan, samhället, och ställt mig frågan om verkligen människan får vara delaktig i det offentliga rummet. och vad offentlig konst igentligen är? därför har jag även koncentrerat mig på konstlitteratur. I boken"Den stora skalan" av statens konstråd med temat, konstnärers medverkan i stora byggnadsuppgifter beskrivs en pågående forskning om hur vår kultur organiseras. "Ett publikt rum kan handla om ett personligt begär - en dröm att vara någon annan (s. 15).
Jag har fått en klarhet i att det "offentliga rummet" handlar mer om bekräftelse - att beskriva en känsla. Det började med workshop då vi arbetade med exteriör och interiör och experimenterat och med olika material och former- att söka efter formen(visualisera)

Min analys av Kungstorget gav fler reflektioner när jag fördjupade mig i den.
Jag hittade fler och fler dimensioner till min skissmodell. Utifrån min personliga berättelse eller analys har jag sedan delat upp arbetet i mindre delar, på så sätt försökt bearbeta mina metaforer. Jag har kört fast ibland, och det är en del av processen men det har rättat till sig med hjälp av handledning. Samtalen med andra kurskamrater har varit en viktig del, att vara delaktig i sitt arbetet, när man skall fotografera eller bara söka efter goda råd. Det gäller också att spåra andra vägar när man kör fast, det är många känslor som påverkar, som spelar roll, och andra som spelar mindre roll. Frågor är också bra att ställa sig själv, förbereda sig mer på hur arbetet fördelas. Därmed när det gäller att handleda elever i skolan.

Vilka delar är betydelsefulla?

Vilka metaforer kan jag placera tillsammans?

Kan jag hitta ett bra sätt att arbeta med mina metaforer?

Vad, hur,- kan jag ställa dem, bakom, framför, vända på dem, vrida dem etc..

I den första modellskissen försökte jag hitta formen genom att bara experimentera med de material jag hade framför mig, jag har skissat med papper och lim. Därmed visualiserat formen utifrån delar av min analys som bestod av, dröm, sommar, hav, vind, och skydd. Jag har även använt symboler för att beskriva ordet vind, dels är det konturerna av ett träd, men det är även formen av en fjärill. Gestaltning handlar mer om att fånga känslan, och att det händer något med formen.


Analys
Jag vill beskriva torget som en öppen plats som jag själv trivs på. Gatstenen ligger utspridd i ett traditionellt mönster i form av bågar, det är platsens identitet och en påminnelse om den långsamma förvandlingen till stad. Trähusen och stenhusen från sekelskiftet omfamnar omsorgsfullt torget och skapar ett slags skydd mot de vindar som kan komma in från havet.
Statshotellets vita veranda lyser upp och välkomnar gästerna till ett kärt återbesök nästa sommar. Det är höst, tänker jag och kryper ihop. Den kalla vinden håller mig kvar på bänken där jag sitter som förstelnad. Detta är min tolkning av Lysekil under två dagar på besök.


Här har jag skissat på min analys, och ställt frågor:

Lysekil är en idyll, att man bara kan återvända till en plats och inget har ändrat sig. Det finns många gamla vackra byggnader och därtill en stilren park. Kungstorget passar väl in, och sommargästerna kommer tillbaka det är jag säker på. Lysekil finns allt och inom räckhåll. Jag söker ofta lyckan genom att ha roligt. Hur kan man skissa på det? Min modell som ett öppet rum, det var en tanke som slog mig. För mig är Lysekil en plats som jag ofta återvänder till, och det händer ofta under sommaren. I närheten av naturreservatet Stångehuvud kan man bada och det är bra. Varför bada? Jag tycker om havet, och det är härligt när det känns i hela kroppen.

Det som är skönt med tankar och drömmar är att man kan utveckla dem. Inspiration till temat "Offentliga rummet "gav mig mest när vi besökte utställningen i Lousiana, hur de använder olika alternativ (verktyg) för sina modeller, mönster tagna direkt från naturen, räknetal för olika former, den magiska triangeln, hur ojämna tal återkommer etc. Abstrakt och konstnärligt verkligen.

Analys
Jag fortsätter i samma tema som min första skissmodell i form av kulisser. Här är min första analys av "En plats i mörker". Fontänen, ett minnesmärke av ingenting där sitter några män som förtär gemensam dryck, förmodligen för att hålla värmen. En underjordisk toalett som ingen besöker, ett trångt utrymme med fuktiga väggar. Smala trappsteg i rakt lutande led mot pisslukten.

Hur kan jag beskriva en toalett? Nej det fungerar inte, inget kul alls.

Vad är min känsla? Vad hade hänt om jag gick ner för trappan?Vad händer?

Här skissar jag på min analys, bearbetar metaforer och ställer frågor:
Det finns många behov, och sanningen är den att jag vill inte skrämmas, det är vuxet och moget. Men när det är mörkt i trånga utrymmen kan jag faktiskt uppleva skräck, fy va äckligt.

Jag ställer mig frågan, vad kan hända?

Vid Kungstorget i närheten av en fontän, där ligger några lik (flaskor), det är nog en del människor som tappar bort sig, de blir liksom kvar här. Här är inte lika trevligt att sitta kan jag säga. Jag står utanför, att titta bort är ingen bra idé, det är försent. Himlen är mörk och det är kyligt ute. Jag tittar ner, det är ett trångt och mörkt. Det händer något där, jag ser hemska saker. Jag går inte ner för trappan, och jag skulle inte våga öppna dörren, då måste jag gå alla trappstegen ner, jag gör det inte bara. Varför skall jag utsätta mig för något jag inte vill?

Det är inte spännande för mig, det är bara äckligt. Jag dör av bara tanken att någon skulle ha ett så stort behov att gå ner i denna liknande katakomb. Därmed tänker jag på den stackare som kanske ramlar ner för de smala trappstegen, som sedan blir liggande där utan hjälp. Med hjälp av metaforer försöker jag bara leka fram formen i papper och lim, mörker, trångt utrymme, himmel. Den första modellen rev jag sönder, men jag har inget foto på den, jag har bara fortsatt visualiserat mig fram till ett resultat jag tyckte om.

I fotostudion har jag laborerat i ett mörkt rum, dels för att hitta fler dimensioner till min gestaltning, men det kan i sin tur förtydliga för dem som kommer till utställningen som önskar få en klarhet av vad det igentligen handlar om. En del i min gestaltning är kontrasterna mörker, och ljus och värme. Jag har ännu inte hittat den "rätta" metaforen för mina skissmodeller. En skiss handlar visserligen om drömmar och en annan om fobier, och de blir svårt att få ihop formerna till en helhet, eftersom de faktiskt är motsatser till varandra. Jag anser att det inte är så viktigt längre - jag kanske kommer på det tids nog. Bloggen har varit bra som tankekarta att falla tillbaka på, se andra vyer i form av foto eller film. Kort sagt en gestaltning ur flera perspektiv, men inte som en dagbok.

Bild och form i skolan

Jag kommer att använda mig av mitt gestaltningsarbete i skolan, som att arbeta med metaforer, att kunna beskriva hur man kan visualisera former, hur man gör en analys, och hur man bearbetar metaforer. Det viktiga med processen är sammarbetet, att få tala om sin gestaltning, det betyder att alla får vara delaktiga i skolan, och att också jag kan fortsätta inspirera dem till att gestalta bild, form, text etc.

Ett varmt tack alla som har hjälpt mig och stöttat mig i mitt arbete, det har varit roligt och lärorikt, det har varit en god sammanhållning i gruppen. Ett stort tack till samtliga lärare för en absolut givande handledning.

Känslan

Det bästa är att göra det som känns rätt. "För ett barn är tid så lång tid det tar att börja leken, att leka leken och att avsluta leken" citat av Astrid Lindgren.

Lysekil en idyll

Lyselkil är en idyll, tänk att man bara kan återvända till en plats och inget har ändrat sig. Det finns många gamla vackra byggnader och en stilren park. Kungstorget passar väl in, och sommargästerna kommer tillbaka det är jag säker på. Det är kul när det händer saker, frihet är mycket värt om man ta vara på den som att lyssna till sitt jag. Närhet, i Lysekil finns allt och inom räckhåll. Jag söker ofta lyckan genom att ha roligt, hur kan man skissa på det? För mig är Lysekil en plats som jag ofta återvänder till, och gör ofta med mina vänner.
Naturreservatet Stångehuvud, där kan man bada och det är bra. Varför badar man? Jag gör det ofta, och det känns härligt när det pirrar i kroppen. Det som är skönt med tankar, eller drömmar är att man kan utveckla dem så jag fortsätter med min modellskiss, och om processen blir lång gör inget alls.


Nästa modell, en "tagen" plats i mörker....
Det finns många behov, och sanningen är den att jag vill inte skrämmas, det är vuxet och moget. Men när det är mörkt och trångt kan jag faktiskt uppleva skräck, fy va äckligt.
Vad kan hända? Vid Kungstorget i närheten av en fontän, där ligger några lik(flaskor) och det är nog många människor tappar bort sig, de blir liksom kvar här. Här är inte lika trevligt att sitta, kan jag säga. Jag står utanför, att titta bort är ingen bra idé det är försent. Himlen är mörk och det är kyligt ute. Jag tittar ner, det är ett trångt utrymme. Det händer något där, jag ser hemska saker. Jag går inte ner för trappan, och jag skulle inte våga öppna dörren, då måste jag gå alla trappstegen ner, jag gör det inte bara. Varför skall jag utsätta mig för något sådant?
Det är inte spännande för mig, det är bara äckligt. Jag dör av tanken, att någon skulle ha ett så stort behov att gå ner i denna liknande katakomb. Därmed tänker jag på den stackare som kanske ramlar ner för de smala trappstegen och som sedan blir liggande där utan hjälp.
Hjälp mig, HJÄÄÄLP



Med hjälp av orden försöker jag visualisera min form, och min text. Modellen kommer att bli i samma tema som min förra modell. Men med orden himmel, mörker, trångt utrymme etc..
Vad händer på platsen? För vem är platsen? metafor?
Jag kommer att använda mig av Gert Z Nordströms "Medier Semiotik Estetik" , det är en uppslagsbok om begrepp metoder och kritiska texter.
Jag behöver en bra metafor till min modell, men jag har ingen?
Glassplitter från en flaska, kan det vara ok? det är läskigt, vad kan hända här? Blod är läskigt. Jag vill inte ser ner, jag tittar bort och ser mig efter stjärnorna.

Stjärnorna beskrivs så vackert i sången som Eva Dahlgen sjunger..... "Vem tänder stjärnorna". Det blir trevligt att komma till skolan på måndag, då får vi säkert mer trådar att nysta i. Jag vill tacka alla vänner för allt stöd, därmed för god handledning av samtliga lärare. Vi ses.

Fotostudion

Här vill jag visa några bilder av mitt modellbygge, tagna idag i vår fotostudio på skolan. Detta var så himla kul, och det blev så annorlunda beroende på ljus.

Vaddå metafor?

Jag har nog inte riktigt klart för mig vad en metafor är, eller hur den kommer till. Jag försöker att se en samman koppling av de ord som inte är metaforer ännu. De ord som jag vill utveckla är dröm, havet, vinden, sommar. Jag kanske bildar en metafor genom att visualisera formen, som idag "Lysekil, en dröm på sommaren." Jag tror att en metafor bygger på närhet, och att begreppet bygger på saksfär eller bildsfär. Imorgon skall jag forsätta att bygga modell, får se vad det blir.

Torget i modell

Det offentliga rummet handlar för mig mer om bekräftelse. Människan skapar också olika behov genom ta bilen för att handla gå direkt in i butikens fysiska rum där man sedan genomför transaktion med expiditen och med den datoriserade kassapparaten. Därmed ställer jag mig frågan, kan funktion vara samma sak som behov?

Jag vill arbeta med den öppna ytan, det är mitt behov. På ett torg för man samtal, för handel , för möten, för möten, att titta på varandra och allt det där. Jag gillar själv öppna ytor, här på torget behöver människor känna att de trivs, och att de känner sig välkomna. Jag vill göra ett torg som är bra att "gå" på. För mig har det varit viktigt att titta på alla metaforer och samla tankar kring dem, som ibland har varit svåra att knäcka. Allt för många tankar har resulterat i att jag ibland känt mig helt tom.

En tanke om att vilja förändra......
En förändring om torget skulle leda till att öppna parken, därmed ser jag en öppen plats. Jag ser framför mig en trappa i en mjuk båge som en ingång till parken. Fontänen behöver mer ljus, och det behövs kanske skydd från trafiken från det hållet, det behövs ett rum som skapar trygghet där människor kan trivas. Det kan bli ett magiskt ljus med belysta stenar som skapar rörelse. Gatsten som fattas eller behöver kanske redigeras, kan då bytas ut till glassten.

Det som jag intresserar mig just nu är att bygga en modell i papper. Från detta läget går jag tillbaka till att visualisera formen. Jag kommer att beskriva min upplevelse, min känsla av torget i Lysekil. Med mina metaforer havet, vinden, sommar, skydd, trygghet, mönster, länk, cirkel, går jag tillbaka till mina skisser.

Uttryck, intryck, avtryck

Utifrån min personliga berättelse/analys har jag försökt att dela upp arbetet i mindre delar, och jag kommer att få nytta av mina metaforer. Jag vet inte riktigt vad jag skall börja med, det är första tanken. För att hitta koncentrationen söker jag frågor till ämnet. Det är många känslor som påverkar och som spelar roll. Mina frågor kan påverka vilken typ av material som jag kommer att använda, även hur jag kommer att lägga upp arbetet.

För vem är det offentliga rummet?
Vilka delar är betydelsefulla?
Vilka metaforer kan jag placera tillsammans?
Kan jag hitta ett bra sätt att arbeta med mina metaforer?
Kan jag ställa dem, bakom, framför, vända på dem, vrida dem etc..?

Metaforer

dröm, sommar, hav, vind, skydd, mönster.

himmel, läckage, sänka, trångt utrymme, mörker.

jungel, lycka, tak, trygghet.

länk, mur, linje, gammal, sliten, loop, slinga, cirkel.


Det första steget blir att inhämta material och att sedan leka med tanken. Det kan vara bra att börja skissa med modellbygge exempelvis papper. Hur det blir sedan får jag se.

Att bejaka konflikter

När vi träffar vår kontaktperson berättar vi om vår upplevelse av platserna kring Kungstorget och parken. Vi samtalar om förnyelse eller struktur, att det ibland kan vara en lång väg till att vandra mot målet. Det kan vara viktigare att rusta upp det som är slitet och det gäller att ta vara på det som redan finns. En annan viktig del var demokratifrågan, en del är att att granska omgivningen, men också att möta människor på halva vägen. Kvällen innan hade vi talat med ungdomar som hade intagit parkens scen. Vi ställde frågor till dem:

-Vad tycker ni är viktigt med parken, vad skulle ni vilja ändra på?

- Vi tycker parken är bra som den är, lite tråkig snart täcker man över fontänen . Allt är så dystert här på hösten och vintermånaderna. Vi önskar att det vore mer växter för andra årstider, inte som nu endast för sommartid.

- Vad säger ni om att öppna upp parken så att man kan se Kungstorget?

- Nej, vi tycker det är mysigt med många träd. Vi skulle vilja ha hängmattor, att läsa böcker är mysigt.

Genom att lyssna på olika förslag fick man en djupare försåelse av vikten i att vårda offentliga rum. Att bejaka konflikter är en tillgång min eller din erfarenhet är lika värdefull.

Kungstorget

Kungstorget utgör ett mindre öppet rum där människor har korta möten, för handel, för samtal, för att titta på varandra. Jag vill beskriva torget som en öppen plats som jag själv trivs på. Gatstenen ligger utspridd i ett traditionellt mönster i form av bågar, det är platsens identitet och en påminnelse om den långsamma förvandlingen till stad. Trähusen och stenhusen från sekelskiftet omfamnar omsorgsfullt torget och skapar ett slags skydd mot de vindar som kan komma in från havet. Ett hus av betong avviker sannolikt från dess trygga sammanhang, men erbjuder parkeringsplatser för den goda handlingens skull.

Statshotellets vita veranda lyser upp och välkomnar gästerna till ett kärt återbesök nästa sommar. Det är höst, tänker jag och kryper ihop. Den kalla vinden håller mig kvar på bänken där jag sitter som förstelnad.

Fontänen, ett minnesmärke av ingenting där sitter några män som förtär gemensam dryck, förmodligen för att hålla värmen. En underjordisk toalett som ingen besöker, ett trångt utrymme med fuktiga väggar. Smala trappsteg i rakt lutande led mot pisslukten.

Vassen skymmer sikten till närliggande park. Fullvuxna träd står tätt på rad ut efter muren och formar ett slags tak, bättre insyn om man kommer nära. Parken intill är en oas med grönska, och omsorgsfullt ordnade rabatter i många olika färger.

Ljudet från trafiken hörs oavbrutet när bilarna cirkulerar runt de små gatorna kring torget. En äldre herre kommer dragandes med sin rullator stannar till vid ett övergångställe som är placerat direkt utanför dörren till konsum. Eftersom många människor passerar torget är det en viktig plats, ett rum att ta vara på.

Jag söker upp min vän i parken. Vi fryser båda och jag tror att vi behöver vila från alla intryck ett tag. Vi tänker återkomma senare på kvällen.

Lysekil Strand vandrarhem

Utmed den västra delen ligger Lysekil Strand vandrarhem. Vi fick ett varmt mottagande och det bjöds på kaffe och kaka. Lysekil är en plats för avkoppling även om höststormen piskar upp vågskum bland klipporna. Vi följer stigen utmed klipporna till Stångehuvud som blev naturreservat 1982. Fram till 1870 var klipporna endast formade av naturens krafter. Detta område har naggats en hel del i kanten på flera ställen på grund av brytningen av byggnadssten. Granitens säreget olika röda toner lyser särskilt i morgon- eller kvällsljus.

Utsikten är viktig

I det här projektet var mitt första intryck att ingenting behövde igentligen göras. Det var när man började titta närmare på platsen och förstod varåt projektet strävade som det blev riktigt intressant. Delvis för att det är så små åtgärder som behövs, men också på grund av ambitionen att hitta en nutida form, eller vad en sådan plats kan användas till. Mitt första förslag till förändring är utsikten från bergsknallen (minnesmärket). Kan man få en bra utsikt genom att bygga ett torn? Funktionellt skulle det fungera ganska bra, men skulle det ske någon större förändring av utsikten när parkeringsplatsen nedanför tar så mycket plats. Begreppet funktion är ganska luddigt, men det kanske sätter igång en konkret handling.

Lysekil en snabbvisit

Efter en lång och intensiv bussresa genom samtliga 14 kommuner har jag landat hemma i Göteborg igen, lite trött kanske, därmed förvirrad. Vi fick ynka 15 minuter på oss att fotografera stället, med kameran i högsta hugg sprang vi omkring och fotade olika mötesplatser. Det jag upplevde var att Lysekil har många mysfaktorer i sig, havet, parken, torget, och att det skall bli jätte trevligt att komma hit nästa vecka. Här hemma har jag studerat mina bilder av kustsamhället Lysekil, tagit del av stadsplaneringen, och mina egna idéer/skisser bara för att komma igång. Jag undrar om det finns det så mycket att förändra igentligen? Projektet "konst i offentlig miljö" skall bli både kul och spännande, och nu börjar det. Jag hoppas att det kommer att ge mig en djupare förståelse för vad det offentliga innebär, vad vi igentligen menar med offentlig konst? Jag tillbringade eftermiddagen med ett trevligt besök på Röda sten, konstbiennalen. Mina reflektioner av det: jag kunde fritt gå där och se mig omkring, känslan av olika offentliga rum, mötet mellan olika människor, kulturer, detta visades i olika filmdokumentärer kan man säga.

Modellbygge, exteriör och interiör

Här är mitt första försök av modellbygge, dimension 130 mm, 80 mm, 50 mm. Exteriör bestod dels i att arbeta med formen, även ljusinsläpp, framför, och bakom. Jag tog bort delar av taket, olika trekanter som jag sedan återanvände till entrén. En sida består bara i små mönster av ljusinsläpp, en annan sida har jag inte rört.

Den andra boxern interiör, skapar olika skikt, vissa väggar spelar roll andra inte, det skapar olika rum eller ljus. Jag vill försöka att laborera med formen, och att tänka på något annat än skulptur, för det gör man ändå. Jag borde tagit en annan bakrund en vitt, med tanke på skiftningar.

Det offentliga rummet, Kvilletorget.

Workshop, platsanalys av Kvilletorget, måndagen den 10 september Klockan är 8.20, morgonluften är kyligt rå. Gråa moln brer ut sig som ett tak på himlen. Tystnaden är lika kompakt som mörkret, ändå råder en febril verksamhet. Människor går raskt över torget. Personbilar passerar den gata som leder igenom torget, var och varannan minut. En och annan cyklist tar sig fram här, så gott det går trotts den smala vägen. Torget landshövdingehus är omgjorda är numera i sten, därmed ökar akustiken. En uppnäst dam kommer ut från en port, och låtsas inte höra de klapprande stegen mot gatstenen. Ett nästan ljudlöst barnskrik ekar över torget, mamman försöker lyfta upp sitt barn på armen, samtidigt som hon styr barnvagnen med den andra. Klockan är strax efter tio, morgonsolens starka ljus når ovanför hustaken och lyser upp Frälsningsarméns starkt ockragula fasad. På en bänk i närheten sitter en skara män, bredvid dem sitter två kvinnor. - Halleluja, ropar en man, och höjer sin hand. Människor sitter där av sociala skäl, och en och annan butelj hörs snudda gatstenen. Folk som passerar vänder sig om och tittar föraktfullt. Lite sorgligt kan man tycka, om man känner en viss empati. Jag gör det. De majestätiskt höga träden kastar en kall skugga mot närliggande husfasad. De flesta promenerar utmed torgets kanter i mörker, ingen passerar tvärs över torget. Torgets hjärta, ett gap av tomhet, en platt öken brer ut sig framför mig. Bänkar finns placerade utmed muren, och de höga träden, häcken följer tätt efter dess fyrkantiga ram. Jag känner mig till en början en aning uttittad där jag slår mig ner. Klockan är 12.00, tempot ökar och värmen stiger, människor i bil söker efter någon ledig parkering. Från uteserveringen intill hörs klirrande ljud, och folk pratar i munnen på varandra. I parken slår sig folk ner ett tag, eller en kort stund, bara för att njuta i solen. Men allt gott har sitt slut, framåt eftermiddagen blir det allt mer glest med människor i parken. Jag är redan på väg hem.

Att undersöka en modell

Denna övning handlar om att undersöka en modell utan att skissa. Jag försökte att hitta en känsla av Kvilletorget. Jag började med att forska i olika material, ett av dem var oasis. Men jag återgick till att använda mig av kartong 1mm. Den första modellen blev allt för liten. Jag ökade höjden för att skapa mer skugga och ljus. Torget består av landshövdingehus som är omgjorda till stenhus. efter ombyggnaden togs alla öppna portar bort, och det lades till extra våningar på husen. Detta gör att det ekar på torget. Människor passerar utmed torgets sidor i skuggan. Torgets hjärta ligger tomt och öde, ingen passerar mitt över torget, därmed en utstuderad plats. Känslan av torget i ord är eko eller ihålig, tom och ödsligt. Ett öga är min metafor, och min modell är ihålig i formen. En utstuderad plats, tom och öde är hjärtat av torget. Den kala ytan av min modell kan beskriva det ganska bra, tycker jag. Den gula färgen är improvisation, svart bakgrund gav mindre skugga.