Kungstorget

Kungstorget utgör ett mindre öppet rum där människor har korta möten, för handel, för samtal, för att titta på varandra. Jag vill beskriva torget som en öppen plats som jag själv trivs på. Gatstenen ligger utspridd i ett traditionellt mönster i form av bågar, det är platsens identitet och en påminnelse om den långsamma förvandlingen till stad. Trähusen och stenhusen från sekelskiftet omfamnar omsorgsfullt torget och skapar ett slags skydd mot de vindar som kan komma in från havet. Ett hus av betong avviker sannolikt från dess trygga sammanhang, men erbjuder parkeringsplatser för den goda handlingens skull.

Statshotellets vita veranda lyser upp och välkomnar gästerna till ett kärt återbesök nästa sommar. Det är höst, tänker jag och kryper ihop. Den kalla vinden håller mig kvar på bänken där jag sitter som förstelnad.

Fontänen, ett minnesmärke av ingenting där sitter några män som förtär gemensam dryck, förmodligen för att hålla värmen. En underjordisk toalett som ingen besöker, ett trångt utrymme med fuktiga väggar. Smala trappsteg i rakt lutande led mot pisslukten.

Vassen skymmer sikten till närliggande park. Fullvuxna träd står tätt på rad ut efter muren och formar ett slags tak, bättre insyn om man kommer nära. Parken intill är en oas med grönska, och omsorgsfullt ordnade rabatter i många olika färger.

Ljudet från trafiken hörs oavbrutet när bilarna cirkulerar runt de små gatorna kring torget. En äldre herre kommer dragandes med sin rullator stannar till vid ett övergångställe som är placerat direkt utanför dörren till konsum. Eftersom många människor passerar torget är det en viktig plats, ett rum att ta vara på.

Jag söker upp min vän i parken. Vi fryser båda och jag tror att vi behöver vila från alla intryck ett tag. Vi tänker återkomma senare på kvällen.