Inför utställingen

Det blev en hel del text kan jag säga, tog ut tio inlägg. Jag börjar bli nervös inför urställningen. Jag har inte så mycket kvar att skriva till min presentation, text, text.....




Vad ska jag med kartan till????? vet inte, varför gjorde jag den?

Fotostudion

Idag har jag laborerat med min skissmodell. Jag vill få fram känslan av mörker, det kusliga, det som krämmer mig med trånga utrymmen, och rädslan av att inte komma ut igen. Man kan titta in. Här vill jag testa hur skuggor, bakgrunder, och färger visar på fler dimensioner till känslan.

Stjärnan lyser upp lite, för dem som blev kvar där på något vis

Slutreflektion

Det offentliga rummet som läromedel LBD 320

Jag började med att beskriva Kungstorget, och dess omgivning i form av en analys, med korta meningar och stödord under två dagar. Det allra första besöket gav mig inte mycket till känsla. När jag kom hem efter det andra besöket( två dagar) började jag anteckna, tog med stödord, och började bygga på upplägget, en tid av förvirring, och åter igen tänka till. Hur och vad skall jag göra? Jag visste hela tiden att jag skulle bygga min skissmodell av pappkartong.


I denna kurs, om "det offentliga rummet som läromedel" har jag tänkt mycket på människan, samhället, och ställt mig frågan om verkligen människan får vara delaktig i det offentliga rummet. och vad offentlig konst igentligen är? därför har jag även koncentrerat mig på konstlitteratur. I boken"Den stora skalan" av statens konstråd med temat, konstnärers medverkan i stora byggnadsuppgifter beskrivs en pågående forskning om hur vår kultur organiseras. "Ett publikt rum kan handla om ett personligt begär - en dröm att vara någon annan (s. 15).
Jag har fått en klarhet i att det "offentliga rummet" handlar mer om bekräftelse - att beskriva en känsla. Det började med workshop då vi arbetade med exteriör och interiör och experimenterat och med olika material och former- att söka efter formen(visualisera)

Min analys av Kungstorget gav fler reflektioner när jag fördjupade mig i den.
Jag hittade fler och fler dimensioner till min skissmodell. Utifrån min personliga berättelse eller analys har jag sedan delat upp arbetet i mindre delar, på så sätt försökt bearbeta mina metaforer. Jag har kört fast ibland, och det är en del av processen men det har rättat till sig med hjälp av handledning. Samtalen med andra kurskamrater har varit en viktig del, att vara delaktig i sitt arbetet, när man skall fotografera eller bara söka efter goda råd. Det gäller också att spåra andra vägar när man kör fast, det är många känslor som påverkar, som spelar roll, och andra som spelar mindre roll. Frågor är också bra att ställa sig själv, förbereda sig mer på hur arbetet fördelas. Därmed när det gäller att handleda elever i skolan.

Vilka delar är betydelsefulla?

Vilka metaforer kan jag placera tillsammans?

Kan jag hitta ett bra sätt att arbeta med mina metaforer?

Vad, hur,- kan jag ställa dem, bakom, framför, vända på dem, vrida dem etc..

I den första modellskissen försökte jag hitta formen genom att bara experimentera med de material jag hade framför mig, jag har skissat med papper och lim. Därmed visualiserat formen utifrån delar av min analys som bestod av, dröm, sommar, hav, vind, och skydd. Jag har även använt symboler för att beskriva ordet vind, dels är det konturerna av ett träd, men det är även formen av en fjärill. Gestaltning handlar mer om att fånga känslan, och att det händer något med formen.


Analys
Jag vill beskriva torget som en öppen plats som jag själv trivs på. Gatstenen ligger utspridd i ett traditionellt mönster i form av bågar, det är platsens identitet och en påminnelse om den långsamma förvandlingen till stad. Trähusen och stenhusen från sekelskiftet omfamnar omsorgsfullt torget och skapar ett slags skydd mot de vindar som kan komma in från havet.
Statshotellets vita veranda lyser upp och välkomnar gästerna till ett kärt återbesök nästa sommar. Det är höst, tänker jag och kryper ihop. Den kalla vinden håller mig kvar på bänken där jag sitter som förstelnad. Detta är min tolkning av Lysekil under två dagar på besök.


Här har jag skissat på min analys, och ställt frågor:

Lysekil är en idyll, att man bara kan återvända till en plats och inget har ändrat sig. Det finns många gamla vackra byggnader och därtill en stilren park. Kungstorget passar väl in, och sommargästerna kommer tillbaka det är jag säker på. Lysekil finns allt och inom räckhåll. Jag söker ofta lyckan genom att ha roligt. Hur kan man skissa på det? Min modell som ett öppet rum, det var en tanke som slog mig. För mig är Lysekil en plats som jag ofta återvänder till, och det händer ofta under sommaren. I närheten av naturreservatet Stångehuvud kan man bada och det är bra. Varför bada? Jag tycker om havet, och det är härligt när det känns i hela kroppen.

Det som är skönt med tankar och drömmar är att man kan utveckla dem. Inspiration till temat "Offentliga rummet "gav mig mest när vi besökte utställningen i Lousiana, hur de använder olika alternativ (verktyg) för sina modeller, mönster tagna direkt från naturen, räknetal för olika former, den magiska triangeln, hur ojämna tal återkommer etc. Abstrakt och konstnärligt verkligen.

Analys
Jag fortsätter i samma tema som min första skissmodell i form av kulisser. Här är min första analys av "En plats i mörker". Fontänen, ett minnesmärke av ingenting där sitter några män som förtär gemensam dryck, förmodligen för att hålla värmen. En underjordisk toalett som ingen besöker, ett trångt utrymme med fuktiga väggar. Smala trappsteg i rakt lutande led mot pisslukten.

Hur kan jag beskriva en toalett? Nej det fungerar inte, inget kul alls.

Vad är min känsla? Vad hade hänt om jag gick ner för trappan?Vad händer?

Här skissar jag på min analys, bearbetar metaforer och ställer frågor:
Det finns många behov, och sanningen är den att jag vill inte skrämmas, det är vuxet och moget. Men när det är mörkt i trånga utrymmen kan jag faktiskt uppleva skräck, fy va äckligt.

Jag ställer mig frågan, vad kan hända?

Vid Kungstorget i närheten av en fontän, där ligger några lik (flaskor), det är nog en del människor som tappar bort sig, de blir liksom kvar här. Här är inte lika trevligt att sitta kan jag säga. Jag står utanför, att titta bort är ingen bra idé, det är försent. Himlen är mörk och det är kyligt ute. Jag tittar ner, det är ett trångt och mörkt. Det händer något där, jag ser hemska saker. Jag går inte ner för trappan, och jag skulle inte våga öppna dörren, då måste jag gå alla trappstegen ner, jag gör det inte bara. Varför skall jag utsätta mig för något jag inte vill?

Det är inte spännande för mig, det är bara äckligt. Jag dör av bara tanken att någon skulle ha ett så stort behov att gå ner i denna liknande katakomb. Därmed tänker jag på den stackare som kanske ramlar ner för de smala trappstegen, som sedan blir liggande där utan hjälp. Med hjälp av metaforer försöker jag bara leka fram formen i papper och lim, mörker, trångt utrymme, himmel. Den första modellen rev jag sönder, men jag har inget foto på den, jag har bara fortsatt visualiserat mig fram till ett resultat jag tyckte om.

I fotostudion har jag laborerat i ett mörkt rum, dels för att hitta fler dimensioner till min gestaltning, men det kan i sin tur förtydliga för dem som kommer till utställningen som önskar få en klarhet av vad det igentligen handlar om. En del i min gestaltning är kontrasterna mörker, och ljus och värme. Jag har ännu inte hittat den "rätta" metaforen för mina skissmodeller. En skiss handlar visserligen om drömmar och en annan om fobier, och de blir svårt att få ihop formerna till en helhet, eftersom de faktiskt är motsatser till varandra. Jag anser att det inte är så viktigt längre - jag kanske kommer på det tids nog. Bloggen har varit bra som tankekarta att falla tillbaka på, se andra vyer i form av foto eller film. Kort sagt en gestaltning ur flera perspektiv, men inte som en dagbok.

Bild och form i skolan

Jag kommer att använda mig av mitt gestaltningsarbete i skolan, som att arbeta med metaforer, att kunna beskriva hur man kan visualisera former, hur man gör en analys, och hur man bearbetar metaforer. Det viktiga med processen är sammarbetet, att få tala om sin gestaltning, det betyder att alla får vara delaktiga i skolan, och att också jag kan fortsätta inspirera dem till att gestalta bild, form, text etc.

Ett varmt tack alla som har hjälpt mig och stöttat mig i mitt arbete, det har varit roligt och lärorikt, det har varit en god sammanhållning i gruppen. Ett stort tack till samtliga lärare för en absolut givande handledning.

Känslan

Det bästa är att göra det som känns rätt. "För ett barn är tid så lång tid det tar att börja leken, att leka leken och att avsluta leken" citat av Astrid Lindgren.

Lysekil en idyll

Lyselkil är en idyll, tänk att man bara kan återvända till en plats och inget har ändrat sig. Det finns många gamla vackra byggnader och en stilren park. Kungstorget passar väl in, och sommargästerna kommer tillbaka det är jag säker på. Det är kul när det händer saker, frihet är mycket värt om man ta vara på den som att lyssna till sitt jag. Närhet, i Lysekil finns allt och inom räckhåll. Jag söker ofta lyckan genom att ha roligt, hur kan man skissa på det? För mig är Lysekil en plats som jag ofta återvänder till, och gör ofta med mina vänner.
Naturreservatet Stångehuvud, där kan man bada och det är bra. Varför badar man? Jag gör det ofta, och det känns härligt när det pirrar i kroppen. Det som är skönt med tankar, eller drömmar är att man kan utveckla dem så jag fortsätter med min modellskiss, och om processen blir lång gör inget alls.


Nästa modell, en "tagen" plats i mörker....
Det finns många behov, och sanningen är den att jag vill inte skrämmas, det är vuxet och moget. Men när det är mörkt och trångt kan jag faktiskt uppleva skräck, fy va äckligt.
Vad kan hända? Vid Kungstorget i närheten av en fontän, där ligger några lik(flaskor) och det är nog många människor tappar bort sig, de blir liksom kvar här. Här är inte lika trevligt att sitta, kan jag säga. Jag står utanför, att titta bort är ingen bra idé det är försent. Himlen är mörk och det är kyligt ute. Jag tittar ner, det är ett trångt utrymme. Det händer något där, jag ser hemska saker. Jag går inte ner för trappan, och jag skulle inte våga öppna dörren, då måste jag gå alla trappstegen ner, jag gör det inte bara. Varför skall jag utsätta mig för något sådant?
Det är inte spännande för mig, det är bara äckligt. Jag dör av tanken, att någon skulle ha ett så stort behov att gå ner i denna liknande katakomb. Därmed tänker jag på den stackare som kanske ramlar ner för de smala trappstegen och som sedan blir liggande där utan hjälp.
Hjälp mig, HJÄÄÄLP



Med hjälp av orden försöker jag visualisera min form, och min text. Modellen kommer att bli i samma tema som min förra modell. Men med orden himmel, mörker, trångt utrymme etc..
Vad händer på platsen? För vem är platsen? metafor?
Jag kommer att använda mig av Gert Z Nordströms "Medier Semiotik Estetik" , det är en uppslagsbok om begrepp metoder och kritiska texter.
Jag behöver en bra metafor till min modell, men jag har ingen?
Glassplitter från en flaska, kan det vara ok? det är läskigt, vad kan hända här? Blod är läskigt. Jag vill inte ser ner, jag tittar bort och ser mig efter stjärnorna.

Stjärnorna beskrivs så vackert i sången som Eva Dahlgen sjunger..... "Vem tänder stjärnorna". Det blir trevligt att komma till skolan på måndag, då får vi säkert mer trådar att nysta i. Jag vill tacka alla vänner för allt stöd, därmed för god handledning av samtliga lärare. Vi ses.

Fotostudion

Här vill jag visa några bilder av mitt modellbygge, tagna idag i vår fotostudio på skolan. Detta var så himla kul, och det blev så annorlunda beroende på ljus.

Vaddå metafor?

Jag har nog inte riktigt klart för mig vad en metafor är, eller hur den kommer till. Jag försöker att se en samman koppling av de ord som inte är metaforer ännu. De ord som jag vill utveckla är dröm, havet, vinden, sommar. Jag kanske bildar en metafor genom att visualisera formen, som idag "Lysekil, en dröm på sommaren." Jag tror att en metafor bygger på närhet, och att begreppet bygger på saksfär eller bildsfär. Imorgon skall jag forsätta att bygga modell, får se vad det blir.